”Framför dem ligger älven blank nu: Två fåror som tycks vara delar av en och samma på var sida om det lilla gröna som växer mitt i, men som i verkligheten är två vägar, två val.
Allt hänger på den där paddeln. Så får de tag på den och deras glädje är hans när de höjer den i triumf för att fira. Just vad de behöver för att ta sig härifrån…
De stannar till
verkar tveka
kan inte ha någon aning om hur ödesdigert valet kan vara… och så fortsätter de att paddla.
Låter kanoterna glida
Rakt mot ingenting… Det han kallar hemma…”
Det jag uppskattade med denna thriller är den rytmiska balansen i texten. Dynamiken och intrigerna i gruppen är klassiska men inte mindre intressanta.
Här blandar Karina till en mustig soppa med ingredienser som triangeldrama, hopp, osäkerhet, mord och vänskap.
Tyvärr var början bättre än slutet. Men klart en läsvärd Thriller 🙂