”Karuselldirektören ska resa vidare. Han sträcker fram ett barn, en pojke på några veckor: ”Tjugo kronor i månaden!” En besökare slår till. Han får barnet och han får tjugo kronor.
Efter några månader kommer inga mer pengar. Och ingen karuselldirektör går att finna. Mannen vill inte ha barnet längre, han kräver att kommunen tar hand om pojken.
Det gör den inte. Kommunen ”finner ej skäl föreligga bifalla denna begäran”.
Ett kortfattat fattigvårdsärende 20 september 1914 i en socken i södra Dalarna. Ett snabbt och enkelt beslut. Kanske ett rutinärende.
Direktören är borta, men inte hans karusell. Det blir en bild för tillvaron, där barn klamrar sig fast, snurrar med, håller sig kvar. Varv efter varv. Där några tappar taget, slungas ut. Eller knuffas av.
Men så reser sig någon, mot alla odds, tar sats och hoppar på igen.”
Ett intressant och viktigt tema, men tyvärr var den en smula träig att läsa. Rak och saklig utan någon direkt känsla. Jag ville veta mer om vad som hände med barnen så jag testade tillslut med ljudboken, vilken fungerade mycket bättre för mig 🙂