Handlar om den unga, snygga och arrogant killen Jim som bara bryr sig om det ytliga och sköna i livet. En dag spricker hans tillvaro som den sköraste kristall och han börjar skada sig själv, men det förändrar fortfarande inte hans syn på livet. Ju mer jag läser så smyger hans utveckling ut ur den ytliga ramen och visar på att bakom den finns det en kille som är rädd och ensam, men det är inte tillräckligt mycket för att göra mig nöjd eller göra så att att jag börjar sympatisera med honom.
Det jag tycker är bra med boken är att Niclas på ett tydligt sätt visar mig som läsare vart ifrån Jims värderingar på livet kommer ifrån. Språket i boken är hårt, ytligt och fullt av glasskärvor och får mig att inse att jag inte är så hårdhudad som jag trodde att jag var. Jag beundrar Niclas för att han kan ta upp ett så tungt och viktigt ämne som självskadebeteende bland killar och han gör mig verkligen förvirrad om vad jag ska tycka om hans bok.
Rena rama aprilvädret…