När Moas farmor går bort så testamenterar hon sin lägenhet till henne. Inte nog med det, Moa får till sin sambos förtret även ta hand om farmoderns kungspudel Iris. Lägenheten är sliten, fylld med gamla möbler och den sörjande hunden vill inte äta. Samtidigt dyker det upp brev och ledtrådar som visar en helt annan bild av hennes älskade farmor än den Moa känt till.
Jag tyckte att det var en snabblyssnad feelgood om att våga satsa på sig själv och ta plats i sitt eget liv. Vissa partier var småjobbiga att lyssna på. Men de tog inte över helt utan gav mig en trevlig höstlyssning:-)