En enda gnista utspelar sig på en kvinnoklinik under ett gisslandrama. Jag som läsare får lära känna olika karaktärer med alla olika livsöden. Deras anledningar att befinna sig på kliniken och utanför den, just den här dagen, när en desperat man kommer in och börjar skjuta människor….
Det här var första boken jag börjat läsa på sida 335 av 366 sidor och sedan fortsatt framåt i boken. Jag kunde inte börja från första sidan, då boken är kronologiskt bakvänd. Att läsa på det här sättet, gjorde att jag kunde ta till mig historien och känna igen mig i Jodis omfångsrika persongalleri. Samtidigt som jag fick en udda läsupplevelse.
Läsupplevelsen var speciell, det kändes som om jag hela tiden tog två steg framåt och ett steg bakåt likt abortdebatten genom tiderna.
Långsamt kom jag fram till avslutet och åter har Jodi gett mig en roman jag inte kunde släppa taget om. En roman som jag kommer att bära med mig en lång tid fram över.