Hon har flytt för att börja om och glömma det som hänt.
Hennes mor är död och hennes far vet hon inget om.
När hon börjar sommarjobba på ett tillfälligt boende träffar hon Gustaf som inte kan prata efter en stroke.
De får ögonkontakt och han känner igen henne direkt. Nu måste han försöka börja prata igen för att kunna berätta för henne vad han vet.
Tempot i denna bok är lugnt och stundvis sävligt, men med härliga metaforiska bilder. Här bjuder Kerstin på en trevlig flykt från vardagen, men visar samtidigt hur ont det kan göra att välja den enkla vägen.