*”Ibland känns det som om jag måste veta hur allting började för att kunna acceptera slutet.
Att det blev som det blev…”
I den här lilla romanen får jag lära känna Bianca som är supernöjd över sitt första sommarjobb på en städfirma, men hennes föräldrar är mycket tveksamma. En dag när hon tillsammans med sin kollega får i uppdrag att städa en lägenhet där en ung tjej blivit mördad, tvingas hon att konfronteras med sin egen sorg och skuld.
*”Kanske var jag för gammal…
Jag var aldrig ett blankt blad, ett litet knyte som de kunde forma hur de ville.
Min historia satt redan för djupt i huden.
Ett trassligt grenverk som de inte kunde radera.
Jag var redan jag.”
”Det värsta har redan hänt” spelade verkligen på mina strängar. Trots sin ringa storlek fanns det ett djup som jag uppskattade. Den gav mig en hel del citat. Rotlösheten, adoptionen, sorgen och skulden genomsyrar storyn men tar inte över. Luften mellan raderna gjorde den snabbläst och lämnade mycket att fylla i för mig själv. Älskade den här lilla pärlan💖✨
*omgjorda citat från sida 81 och 25.