”Barn skär sig, syr ihop sin mun, försöker ta sina liv, blir psykotiska i svenska myndigheters förvar. Ibland får de stanna, ibland skickas de iväg och ibland försvinner de bara.”
Denna bok är ett reportage om ensamkommande flyktingbarn som försvinner eller har försvunnit i Sverige och i Europa. Teorierna har varit många angående var de har tagit vägen och varför, men det inte först nu som någon har vågat gräva djupare i det hela.
Barnen som tidigare bara har varit siffror i statistiken blir levande när Jens och Katia söker upp några av dessa barn för att få ta del av deras berättelser.
Jag tycker att det är en viktig, skrämmande och gripande bok. Språket är välskrivet och fast det är en mörk historia som Jens och Katia gräver fram så finns det även hopp och eldsjälar som gör allt för att hjälpa dessa barn.