”Att vara med i A-klubben innebär ett liv i exklusivitet. Det innebär makt. Ett unikt, väldigt speciellt band. Det var det som var anledningen till att jag så gärna ville vara en del av det. Men jag visste också att de var ett gäng självgoda rikemansbarn som lekte Gud. De roade sig på bekostnad av andra utan minsta medkänsla, empati eller skam. Välvilligt uttryckt var A-klubben skamlösa och egenmäktiga det var >>carpe diem<< och veta vad man ville ha och se till att skaffa sig det utan att be om ursäkt. Men det var också att vara självisk, egenkär och grym. Jag visste att jag måste välja: vara med eller stå utanför. Det finns inget mittemellan. Men just nu var jag alltför kluven för att veta vad jag ville…”
Jag fick en lite kluven och ojämn läsupplevelse av denna bok. Ena stunden ville jag sluta läsa och den andra ville jag fortsätta. Tanken att det måste finnas något bakom själva historien, under ytan, något viktigt som jag måste förstå drev mig vidare att fortsätta läsa 🙂