I ett halvår har Arthurs dagar sett likadana ut. Han tar hand om sin kisse och sin rosenträdgård. När det är lunch tar han bussen till sin frus grav och äter sin mat där.
Maddy är en ensam själ som tillbringar sina raster på kyrkogården för att undvika de andra i skolan. En dag vågar hon ta kontakt med Arthur och det blir början på en varm vänskap.
Jag tyckte att detta var ett mycket fint relationsdrama om vänskap över generationer. Livsöden knyts samman och värmer upp mitt hjärta.