”Rött som rinner genom silver och blandas till någonting mörkare…”
Det här är andra delen i bokserien om Mare Barrows. Hon är sviken, besviken och är tvingad till flykt.
Men hon är inte ensam, det finns de som är som hon. De som har lika stor kraft som hon trots att det borde vara omöjligt.
Hon måste hinna rädda dem, innan Han lyckas döda dem alla.
Han som hon måste göra sitt hjärta kallt inför, fast han ständigt försöker sätta det i brand….
Jag tyckte att den här delen var lite segstartad och mycket mörkare än ”Röd drottning”.
Victoria lyckas måla upp hela Mare´s känsloregister även det melodramatiska och självömkande.
Onekligen var de sista känslorna lite väl framträdande under långa episoder i boken, men det gjorde trots allt Mare mer verklighetstrogen som karaktär.
Fortfarande nyfiken på vad som kommer att hända i nästa del 🙂